Karlar...

Måste vara helvetets påfund.. för de är så himla jobbiga att ha att göra med ibland. De vet inte vad de känner, de vet inte vad som är fel. Eller så vet de allt det här men de vägrar säga något. Hur svårt ska de vara att bara öppna truten och säga vad det är? Jag förstår verkligen inte vad de lider av? Det lär ju vara någon form av ett manligt syndrom som gör de helt okapabla att prata om känslor eller dylikt.. som de flesta karlar verkar vara drabbade av. Avreagering klart. Godnatt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0