Helt ensam här hemma, känns lite tråkigt faktiskt när jag är full av energi för en gångs skull. Beror nog lite på Chailatten + den stora kanelbullen på Espresso House idag med Erica och Fredia :) Så vette tusan vad jag ska roa mig med, har ingen direkt lust att plugga på en fredagskväll. Kanske borde börja virka på min topp, men det har jag ingen direkt lust med heller. Ganska tråkigt är allt med andra ord, och allt detta pga jobb hela helgen. Vill liksom inte slita ut mig alltför mkt och försöka lära mig att ta det lugnt speciellt inför jobbhelgerna. Så det blir jag och godisskålen och lite tv. Men va läckert att man kan ta in sina bilder från instagram, det gillas skarpt! Lär bara gnälla av mig lite, blev så matt idag när jag insåg att det är vinter nu och svinkallt. Det betyder ju varmare kläder, ex tjocka vinterjackan. För de flesta är det ju bara att plocka ur den ur garderoben och använda den. Min situation är lite annorlunda, vilket är irriterande, för jag lär frysa min jacka om jag ska kunna plocka hit den till H. Eftersom jag hade ju såna där härliga småäckelkryp hemma... Vill verkligen ta det säkra före det osäkra, och den är ju ganska stor, så lär ju ragga min hyresvärd så han kan stoppa den i frysen i en vecka i Kungshamra. Men då lär jag åka till Kungshamra, helst på dagen så de är där (kontoret deras brukar stänga vid fem) lägga den i frysen, låta ligga en vecka och sedan försöka finna en tid att hämta den där jäkla jackan innan kl 17.00. hmmm... jag älskar såna här lyxproblem. Nu ringer Johanna, hörs sen!

Det är småsakerna som gör ett förhållande enligt mig. De är småsakerna som bevisar att en person känner en, tycker om en, är intresserad av ens liv och tänker på en. Sitter här i soffan och småler lite fånigt över mig karl just nu. Han har möte på jobbet och han ringde för ett tag sen för att kika vad jag gjorde, de gulliga var att han skyndade sig ut från mötet för att kunna hinna ringa mig INNAN Hollywood fruar började för att inte störa mig :) Han vet verkligen hur mkt jag älskar det programmet och att jag t.o.m sätter påminnelse på telefonen för att inte missa det. Det är kallar jag en småsak som gör en lyckligast i världen! Det är så gulligt så det finns inte. Vet inte varför jag tycker det, men jag blev jätteglad! Annars då, tänkte att jag skulle börja blogga igen så de tappra få läsare jag har, har något att läsa om. Jag läser ju andras bloggar för att hålla koll på deras liv så tänkte att jag kunde börja bidra igen :) Men nu Hollywood fruar igen!

Usch vad tråkigt det är att vara hemma själv.. Gick bra i två timmar men nu är det fyra.. och det är några timmar kvar tills det är läggdags :/ Allt känns så udda för mig, därför av anledningen till att jag börjat blogga igen, känner att jag behöver skriva av mig. Låg i sängen nyss och stirrade upp i taket och fick en känsla av att jag kände mig ledsen, att jag behövde gråta.. men när inga tårar kom, började tankar och funderingar uppta hjärnan... och det är inte en känsla av att jag är ledsen utan en känsla av att inget är fel. För första gången på flera år, så är inget fel. Jovisst dvd:n håller på och ballar ur upptäckte jag idag, min mobil blir svart ibland, kameran (med alla bilder från klättringssemester) är trasig,vägglössen... Men det är bara en vanlig vardag för mig. Elektronik och jag går inte ihop och vägglössen det är bara min vanliga otur. Men övrigt så är det bra. En mycket olustig känsla, en ovan känsla, upptar hela mig. Vet inte riktigt hur jag ska hantera att det mesta känns bra. Säkert sedan jag var 16 år så här jag fyllts upp av stormiga känslor som jag inte vetat hur jag skulle hantera då men blivit expert på nu. Det är känslor som olycklig, ledsen, förvirrad, otillräcklig, svartsjuk, orolig, ångest osv. Detta har upptagit största delen av 10 år, självklart inte hela tiden, men en stor del. Väldigt sällan har jag känt mig lugn, trygg, kunnat lita på folk, glad, lycklig mer än olyckligt, nonchalant över saker som jag förr lade stor vikt över nästan kontrollerande, INTE LEDSEN.. Det är just de, jag känner mig inte ett dugg ledsen... Jag är glad! Det känns som om min era av olycklighet och ledsamhet är över. Jag vet nu vad jag vill, vad jag vill ha, vad jag mår bra av. Jag utsätter mig inte själv för saker som får mig att må dåligt. Jag lever inte kvar i gamla mönster som gör mig olycklig och ledsen. Jag vet att jag är värd bättre, jag vet att jag förtjänar att vara glad, lycklig och bekymmersfri i den mån det går. Det är en härlig känsla.. men en väldigt ovan känsla. Jag kan ta motgångar på ett helt annat vis nu, de bryter inte ned mig har jag upptäckt, de bara stärker mig. Fan va bra det har varit för mig att fylla 26 år! :D

Val, varför är det så svårt att göra ett val? Varför får man ångest när man ställs inför ett val? Det är egentligen inte så svårt att göra ett val, för oftast vet man vad man vill men.. Det finns nästan alltid ett MEN som ligger i bakhuvudet som gror samt ett ”tänk om”.

Anledningen till denna fundering är att jag fick ett val i fredags. Det valet som jag ställdes inför gjorde mig väldigt ångestfylld och obekväm. Valet kom verkligen på den mest otänkbara tiden i mitt liv, jag förväntade mig inte att valet skulle komma eller ens dyka upp längre. Det kom som en käftsmäll som tumlade om min hjärna ganska rejält i några timmar.

Jag ställdes inför ett vägskäl, och jag som person är ganska feg och jag har alltid lutat mig tillbaka på det trygga och beprövade. Att prova nya vingarna är inte riktigt min grej.
Men det var förr.
Jag har redan gjort detta val i det tysta, men att verkligen sätta det svart på vitt, det är värre.
Det är värre att göra det hört, att ta upp det till ytan, för då finns ingen återvändo. Då är det verkligen över. Jag vet inte varför, men att aldrig riktigt stänga den lilla luckan, eller aldrig knipsa av den förlängda kedjan helt, känns som en trygghet. Då har man något att luta sig tillbaka på, eller att den lilla luckan kan öppnas mer eller att kedjan blir kortare och kortare så är man tillbaka där man började. Vette tusan om ni ens fattar detta.. men frågan är : Nya och otrygga? Eller det gamla och beprövade? Vad väljer man och varför tänker man ens tanken?

För mig finns det bara ett val och jag visste på en gång vad jag skulle välja men självklart så kom tankarna och gjorde en rejält förvirrad. Eller förvirrad är fel ord, fundersam skulle nog passa bättre. Fundersam på det viset att när jag gjorde mitt val, så visste jag att det inte bara handlade om att välja bort en sak utan egentligen avsluta allt. Det var att bryta för en gång skull på riktigt med mitt gamla liv som gjorde mig ångestfylld.
Samtidigt blev jag lite förvånad över mig själv, jag var helt säker på mitt val, vad jag skulle välja och det var en hur skön känsla som helst. Jag är positivt överraskad att jag känner som jag gör, jag är riktigt glad över det. Vilket betyder att jag trivs både med mig själv och mitt nya liv.

”Det gamla är inte alltid det bättre, ibland kan det vara bra att blicka framåt och testa det nya” citerat min älskade moster som sa dessa kloka ord till mig som 15 åring, när hon hämtade mig och Daniela från en fest och jag var mitt uppe i att välja mellan två pojkar. Den ena var min gamla pojkvän och den andra min nya kärlek. Den gången valde jag det nya, vilket kanske inte var det bästa att göra, om jag tänker tillbaka nu.. hehe. Men jag fick mig en lärdom för livet när jag gick ur det förhållandet 5 år senare..

Och allt här i livet handlar om att göra både bra och dåliga val, för i slutänden har man lärt sig något av dem.
Men det jag har lärt mig under dessa 11 månader är att valen ska vara baserade utefter dig själv och vad du vill och vad som får dig att må bra. Gör inga val baserade på andra personer och vad de vill.. Vissa val man gör är livsavgörande och för att du ska må bra i framtiden lär du välja själv.. Gå din väg, annars kommer du ångra dig resten av ditt liv.
Jag är lycklig över mitt val, även fast det kanske inte är det bästa, vad vet jag, det får framtiden utvisa, men idag så är mitt val det bästa för mig.
Jag har valt Stockholm och dig....

---

Tillbaka??

---