Olustig känsla.

Jag känner mig ... jag vet inte riktigt. Jag har någon udda känsla i magen och allt känns lustigt och overkligt. Det kommer och går, och jag vet inte riktigt vad det är. Min teori är att det har gått så fort för mig att jag inte har hängt med i svängarna samt så kan jag inte förstå allt heller. Jag kan inte förstå att två personer kan leva och ha det så bra, utan bråk, utan missförstånd som blir kolossala, utan misstro osv. Att bara kunna lita på någon och göra det på riktigt. Kunna prata med någon som faktiskt har något vettigt att svara tillbaka eller som återkommer med ett svar efter betänketid. För mig, helt otroligt. Aldrig varit med om något liknande förr och det är mycket ovant. Börjar vänja mig men ibland lär jag bara stanna upp, nypa mig i armen, för att jag ska inse att detta är verkligt..
Att jag inte har hängt med i svängarna beror nog på mitt sätt att se på saker och ting. Idag lever jag i nuet, jag planerar inte min framtid på samma vis som förr. Jag gör det som känns bra nu och jag förväntar mig inte att min liv ska vara på samma vis om några år som jag gjorde förr. Då byggde jag upp någon form av fantasivärld och vilka personer som skulle finnas med i den och hur och vart jag skulle leva och bo. Jag har insett att det är kanske inte det bästa jämt, för jag vet inte vart jag står om ett år. Jag vet t.ex. inte om jag o H har ett liv ihop då. Hoppas gör ja men jag kan inte veta vad som sker i framtiden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0