Virvelvind i skallen..

Lite drygt att sms-funktionen inte fungerar än på ett tag.. men "ändra redigerare" får agera stand-in. Tankarna har börjat snurra i mitt huvud igen så smet ut från min sovande karl och har nu placerat mig i soffa framför tv:n och något värdelöst program. Mitt liv... En enda stor berg och dalbana. När det väl har börjat gå upp så jäklar i mig har det gått nedför. Sthlm har prövat mig i allt och helt otroligt så står jag upp och lever än i min lägenhet och inte inspärrad på psyke. Många ggr har jag trott att det var nästa anhalt. Det som är nu är att jag har börjat inse som är mkt tragiskt att vissa vänner som jag hade där uppe är inte det längre. Jag trodde inte att 20 mil skulle vara långt men det är fan i mig toklångt!! :-/ för er som flyttat kanske har tänkt som mig, "allt kommer alltid vara som vanligt" men det blir inte så när man inte längre är med på samma vis. Jättetråkigt. Sen är det inte så med alla vill jag tillägga för vissa står alltid kvar i vått och torrt och det är väl dem som ska klassas som riktiga vänner <3 en annan sak jag märkt med mig själv att jag i början försökte söka substitut för mina "riktiga" vänner. Detta har jag verkligen insett att det är omöjligt. För ingen är som mina vänner, och det jag har lärt mig och insett att det finns fler underbara människor i världen som inte är som mina vänner men är mina vänner nu. I mitt tänk innan kände jag mig fruktansvärt ensam och jag är riktigt glad över att jag ändrade det tänkesättet. Tror det kom när jag insåg här för någon månad sedan att sthlm är mitt hem nu och inte någon 2 års period att genomlida. Jag tänker inte slänga bort 2 år av mitt liv pga att det är i sthlm. För sthlm är faktiskt helt underbart och det finns så mkt möjligheter här till utveckling samt jäkligt mkt roliga saker att göra. Trodde aldrig i hela mitt liv att jag skulle känna så men jag är omvänd till det positiva. Ok det är förjäkligt att bo i studentkorridor speciellt när man lär agera lockbete till de små blodsugarna som vägrar dö!!! Men bara att bita i det sura äpplet. Jag har ju faktiskt det bra genom att jag kan komma och sova hos min underbara karl då och då. Se allting löser sig tillslut ändå. Jag må vara bitter men positiv blir jag alltid tillslut. Enligt mig själv ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback